Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 1

Det var emellertid en egenskap, som var nödvändig hos den person hvilken Rodille behöfde, men som var något svårare att finna, nemligen den officiella egenskapen af en lagens man, som kunde tjena till skylt för det öfriga. Efter åtskilliga fruktlösa försök fick Rodille en blixtrande id och gnuggade sina händer i förnöjelse deröfver. Han kom att tänka på Laridon och erinrade sig att nipperschackraren fordom hade beklädt en rättsbetjents hedrande funktion. Välan, en f. d. rättsbetjent, äfven om han är afdankad, har ju en fullkomlig rättighet att låta kalla sig en lagens man, detta är obestridligt. Rodille begaf sig genast ut på ströftåg efter Laridon och tog vägen till Montrouge, der vi veta att den underlydande skälmen hade installerat sig sedan han lemnat Pas-dela-Mulegatan. Rodille fann butiken stängd och de frågor han ställde till grannarne gåfvo föga upp mu ntrande svar. Skurken hade haft otur i sin handel. Bestulen i sin ordning af en af de uslingar, hvilkas tjufgods han köpte, hade han en vacker natt tagit till flykten, utan att underrätta hvart han tog vägen, lempande efter sig en tom butik och en massa skulder. Det var dock föga sannolikt att han lemnat Paris. Rodille företog sig att undersöka de underjordiska nästena i den stora staden, fnllkomligt öfvertygad att det icke skulle dröja