Dagens Nyheter – 31 mars 1865, sida 3

RN En svart sammetskalott betäckte hans skalliga hufvud; endast tvenne brungula hårtestar framstucko under den ofvanför öronen. Endast mannens röst var sig fullkomligt lik. Laridon betraktade med en likgiltig, sömnaktig blick en hög af handlingar som låg framför honom på skrifbordet. Medan f. d. nipperschackraren med tydligt välbehag hängaf sig åt sysslolöshetens ljufhet gick en annan brottsling, helt olik ho nom tankfull och drömmande, fram och tillbaka i rummet med långsamma steg. Det var Rodille. Under loppet af tolf år hade han undergått en total förändring. Han hade magrat betydligt och blifvit mycket gammal. Hans hår var tunnt; en mörk ring omgaf hans djuptliggande ögon, som dock ännu alltid bibehöllo en gnistrande eld. Talrika skrynkor fårade hans panna. Hans läppar tycktes ännu tunnare än fordom. Han var klädd i svart drägt, likasom Laridon, men hans kläder voro så snäfva att de tycktes antyda, det egaren vari knappa omständigheter, fastän han ville dölja det så mycket som möjligt: Hans rock var trådsliten — men hans linnne var bländande hvitt. Med få ord, han såg ut som en gammal vaktmästare i ett embetsverk, med femtio francs i månaden i lön.