Dagens Nyheter – 30 mars 1865, sida 3

— Nå vil, må vara! började doktorn, jag ger vika för er önkan . jag medgifver en fråga , . . en enda. — OQO! tack .. . tack, min herre! var välsignad för er godhet, och, om ni har barn, måtte Gud lyckliggöra dem och er! ... — Framställ nu er sista fråga, som tyckes ligga er så mycket om hjertat, sade Fritz Horner, och, framför allt, gör det fort. — 0! få ord äro tillräckliga till att göra denna fråga: — Hvar befinner sig min dotter och hvad gör hon i detta ögonblick? — Hvar befinver sig denna mans barn? frågade magnetisören, vändande sig till somnambulen. — Jag ser ingenting, mumlade Pamdla, mattheten har kommit öfver mig . .. min syn förmörkas och ett moln har lägrat sig öfver mina ögon. c Fritz Horner gjorde en rörelse af otålighet och återtog i befallande ton: — Måtte molnet skingras! . . . jag ber faller er att se, och jag lofvar er att få hvila så snart ni afgifvit ert svar. Magnetisörens medbrottsling vred sig i sin fåtölj under några sekunder, likt forntidens Pythia på den helgade trefoten. — Jag lyder, sade hon slutligen med matt röst, molnet försvinner . . . jag ser .jag skall tala. (Forts.)