Dagens Nyheter – 30 mars 1865, sida 1

skäl till hans obehöriga uppträdande, rynkade han ögonbrynen och kastade en vredgad blick på Rodille, Denne ryckte endast på axlarne, och gaf med en nästan befallande åtbörd tecken åt doktorn att komma till sig. Fritz Horner stod, utan att sjelf veta det, helt och hållet under inflytande af Rodille. Han lydde hans stumma vink, och med brådskande steg nalkades han sin kompanjon, som stod upprätt bredvid dörren. — Hvad vill ni, frågade han med hviskande stämma. — Draga oss ur sticket, min vän, svarade Rodille lika sakta. — Är då någon fara för handen? — Ja. — Hvilken då? Rodille utsträckte handen mot dörren till väntsalen och sade med ännu tystare röst: — Fadern till barnet är der . . Magnetisören började darra, och en dödsblekhet spred sig öfver hans ansigte. — Jean Vaubaron! — stammade han. — Han sjelf . . . — Är pi säker derpå . . . — Ja, hundra gånger ja! — Huru bli honom qvitt? — Låt honom stanna! — Ja, men huru då bära sig åt? . . — Jag skall säga er det straxt — nu lemnar jag er . . . så snart den här konsultationen är slut, så ropa icke på nästa nummer, förrän ni fått tala med mig . gör som jag säger, och jag svarar för allt .