lande ljudet fåån åtskilliga instrumenter alldeles bredvid honom. Han öppnade sina ögon och lyfte upp hufvudet. Han befann sig på Boulevard du Temple, alldeles midt emot Curtii vaxkabinett. Hans hjerta drogs krampaktigt tillsammans. Han kom ihåg den sista dagen han tillbragt med Blanche, dagen innan han arresterades. Han kom ihåg den lilla flickans okonstlade förvåning och beundran vid åsynen af alla märkvärdigheterna i vaxkabinettet. Han kom ihåg sitt eget samtal med etablissementets direktör och de många glada förhoppningar för framtiden, som deraf föddes i hans bröst. Han kom ihåg i de minsta detaljer sitt besök hos den tyske läkaren och hvilken oförmodad roll lilla Blanche vid detta tillfälle hade spelat. Hastigt slog sig Vaubaron för pannan och en darrning genomlopp hans lemmar. En ljus id6 hade uppstått hos honom. — Doktor Horner! ... somnambulen! . mumlade han — ah! hvad jag varit enfaldig som gått här och letat utan att tänka på att rådfråga dessa! . . . för dem är ingenting doldt . .. de kunna genast rpplysa mig om hvad jag vill veta... Jag skall fråga somnambulen, hvar Blanche finnes och hon skall säga mig det. Vår hjelte lemnade bänken och skyndade med raska steg mot porten, som tillslöt ingången till magnetisörens trädgård.