Af Dagens Nyheter lör i dag har tryckts 4950 ex. ror or ———— ORO ORO ORO KS OO ORENOREOEREROREORER—EEXERRREOORR———bsårR RR -rÄrr rr Nmått och godt från Norrköping i bref. Den 24 mars. Det blifver äfven i dag brefskrifyarens öde, att sjunga den gamla brandvaktsvisan om eld och brand. Må den, som förmår, försöka att tillfredsställande förklara den mordbrandsepidemi, som med ingåendet af det nya året blifvit gångbar här på platsen; jag inlåter mig derpå lika litet, som jag ärnar framställa detaljerna af de tvenne sednast timade eldsvådorna härstädes, hvilka egde rum sistl. söndagsafton och tisdags morgon. De derom nödiga notiserna lemnar jag åt er att meddela edra läsare ur stadens tidning. De betraktelser åter, till hvilka dessa föga hugnesamma tilldragelser kunna föranleda, och hvilka ni ej torde kunna hemta ur ofvan besagda källa, må deremot blifva de strån som jag vill släpa till stacken. Eldsvådan i tisdags är den 7:de (säger den sjunde), som här inträffat på ej fullt 3:ne månaders tid. Af dessa har ej med säkerhet kunnat genom laglig undersökning utredas anledningen till en enda, ehuru sannolikt är, att åtminstone fem af de sju hafva vållats genom mordbrand. Detta ådagalägger en ganska bekymmersam, samhällets lugn och säkerhet i fara sättande oförmåga och vanmakt hos vår polisinstitution, utgående från dennas antingen bristfälliga organisation eller öfverledning. När styresmannen för en polis tror sig hafva fullgjort allan rättfärdighet och hvad på honom kan ankomma för uppdagande af brott, som i hemlighet föröfvats, genom att utfästa för upptäckten en belöning, tilltagen till så ringa belopp, att äfven den mest förderfvade bof skall anse den ej uppväga mödorna af ett föräderi, eller förlusten at kamraters aktning, ty äfven bland skälmar finnes ämbitiov — när han försummar att så anordna nattbevakningen, att de punkter, som erfarenheten visat vara de mest hotade, såsom stadens yttergränser och logarne utom densamma, blifva företrädesvis bevakade, och i stället låter sina patruller genomtåga i allskön? maklighet de inre delarne aft staden, der ingen fara hotar — när han har så ringa begrepp om hvad man har att fordra af en polis, att han med armarna i kors sitter och väntar på angifvelsen, utan att hafva ringaste aning om, att det är polisens vigtigaste uppgift att gå detektivt tillväga, och genom egna oförtrutna bemödanden, egen omtanka och fintlighet jaga det fördolda brottet på spåret, — när han uraktlåtit, att taga initiativet till omstöpning af stadens mer på lyx än nytta beräknade offentliga bevakning, som nu kostar vida mer än hvad nödig tillökning af polisstyrkan och en ändamålsenligare nattbevakning skulle kräfva: — när så är, så får man ej förundra sig öfver, att en viss förbittring är rådande öfver dessa förhållanden och att man liksom finner samhällets vigtigaste intressen försummade och förrådda. Att de hållna polisundersökningarne rörande de sista brandolyckorna ej ledt till något resultat, behöfver jag ej nämna. Att Monitorn N:o 1, kallad John Eriksson, fredagen i förra veckan gick af stapeln, är ingen nyhet mer. Oaktadt alla varfsföreståndarens bemödanden att hålla saken hemlig, hade detta så litet lyckats, att alla platser vid strömmen, hvarifrån detta icke ointressanta skådespel kunde observeras, voro uppSFERRESERENRDSINUESSSNNESSNSDSRNESSSERSNESSEENUEN ENE ENUINSNSSINSNNISESIURT NINE TINAS IE SETT OSSE