Dagens Nyheter – 28 mars 1865, sida 2

folkningen i qvarteret med att gå ärender, sittande nedlutad på en trappa ungefär midt emot baron de Virivilles hotoll. Vaubaron närmade sig honom. — Kamrat, tilltalade han honom, visande med handen på hotellet, har icke der inne passerat någonting förskräckligt för två eller tre år sedan? — Åh! började kommissionären, ni menar mordet på baronen och mademoiselle Ursule Renaud . .. Jag kände dem mycket väl båda två .. . och jag kände äfven mördaren . han bodde i första våningen af det der huset — ni ser ... han nedsteg på en repstege som han fästat vid sin balkong för att utföra sitt bofstycke . .. Ack! den nidingen! Vaubaron nedböjde hufvudet för att dölja den brännande rodnad som uppsteg på hans panna. Efter några sekunder återtog han, med on röst, som, oaktadt allt hans bemödande, darrade ganska hörbart: Är det då fullkomligt säkert att den mas anklagade för det fasansfulla brottet verkligen var den skyldige? — Ja, . . , ja, tvärsäkert! .. . åh! bevis felades icke! Det fanns, om jag icke missminner mig, åtminstone tio vittnen! — Alltså dömdes den anklagade till döden ? — Nej, tyvärr! man åtnöjde sig med att skicka honom till galererna för hans återstående lifstid! .. . Hvad man handlade illa! . . . Aldrig har väl en större orättvisa blifvit begången! . . . Man guillotinerar alla dagar bofvar, som icke gjort fjerdedelen så mycket