Dagens Nyheter – 28 mars 1865, sida 2

pressas då han återsåg denna gata, på hvilken han så lång tid bott, detta hus, i hvilket han varit så lycklig, detta baron de Virivilles palats, hvars tröskel han första gången bestigit den dag, då den allmänna rättvisan lät för hans blickar framställa de blodiga liken af hans förmodade offer. Den hvitmålade skylt, som i svarta bokstäfver bar hans namn, syntes icke mera, vid första våvingen. Några små barn lekte på den jernbalkong, som en gång varit hans. En fruktoch mjölkhandlare hade intagit nipperschackrarens och tjufgömmarens butik i bottenvåningen. Baron de Virivilles palats erbjöd en dyster och bedröflig anblick. Alla fönster på hufvudbyggnaden som vette åt gatan, och genom hvilka det kunde vara möjligt att blicka in, voro noggrannt tillslutna. Gräset frodades emellan stenläggningen på den halfcirkelformiga planen framför inkörsporten. Man insåg lätt att denna port aldrig plägade öppnas. Till hvem skulle han väl vända sig för att få upplysning om det som låg honom på hjertat? i Hvilken form skulle han väl gifva sin framställning, på det hans frågor icke skulle göra honom misstänkt? Vaubaron tvekade ett ögonblick (och man kan icke undra derpå), då han oförmodadt igenkände en gammal kommissionär, som så långt han kunde minnas tillbaka betjenat be