Dagens Nyheter – 28 mars 1865, sida 1

Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55—72.) — Ni! ropade han med vibrerande stämma, — ni vågar erbjuda mig edra tjenster eländige menedare, ni, som bragt mig i förderfvet! Ni, som sålt mig! — bödeln gycklar med sitt offer! — Nå väl, ja, det är sannt, jag har brutit mina bojor . . . jag har rymt. ur det fängelse, i hvilket ni, så usel som ni är, störtat mig, oaktadt ni var öfvertygad om min oskuld; — ingen af de bofvar, som befolka detta lastens och brottets helvete, är så låg och föraktlig som ni, — låt mig gå härifrån, — ni förpestar den luft ni andas! Utropande detta stötte han häftigt undan den bestörte och förfärade klädmäklaren. — Han lemnade butiken och aflägsnade sig skyndsamt uppåt den stora Montrouge-gatan. — Skall jag ropa tag fast tjufven, — husbonde? frågade bodbetjenten, som med gapande mun och vidt uppspärrade ögon åskådat ofvan beskrifna uppträde. Klädmäklaren höjde på axlarna. — Hvartill skulle det tjena? svarade han, den arma f—n är vriden, och jag vill förlora allt hvad jag eger om han icke innan aftonen är gripen . .. — Är det sanut husbonde, återtog bodbetjenten, — att han rymt från galererna?