Dagens Nyheter – 24 mars 1865, sida 1

hafva betraktat dem, utbrast med kort och befallande stämma: — Edra pass, kamrater, och skynda er! Vaubaron skakades från hufvud till fötter och kände sig nära att falla i vanmakt. Lyckligtvis ingaf honom Malö Guern nytt mod i det han började högljudt skratta. — Högtärade herr gendarm, yttrade han, vi äro totalt utan pass, men behöfva icke heller något sådant, såsom ni straxt skall erfara. Och han begynte ropa med ljudlig röst: — Hållah! kusin ... kusin Lehuådå, kom hit på ett ögonblick, man behöfver dig . .Värdshusvärden skyndade till, och då han fick se vedhuggaren ropade han i glädtig ton: — Åh! se kusin Malö Guern! tjenare, kusin! ... välkommen ... Hur mår din hustru? Malö vände sig med triumferande min emot representanten af den allmänna rättvisan. — Ber ni, sade han, ni finner att jag är känd i orten, och att ni, om ni tänker knipa den förrymde galerslafven som försätter hela trakten i oro, måste vända er åt annat håll. — Må vara! men den der mannen då? inföll gendarmen, honom känner ingen . . — Den der! inföll lifligt Malö Guern, det är Yves Legouek, min arbetskamrat . .. en dugtig arbetare och en rask pojke .-för honom ansvarar jag, likasom min kusin för mig. Är ni nu nöjd? — Fullkomligt, svarade gendarmen besegrad; förlåt mig, kamrater, jag gjorde endast