Dagens Nyheter – 24 mars 1865, sida 1

Galerslafs-Jågarne. (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55—70.) Ungefär klockan 8 på morgonen begåfvo sig Vaubaron och hans följeslagare på väg, bärande för syns skull på venstra axeln hvar sin risknippa. Flyktingen bar derjemte en ränsel af groft lärft, hvilken innehöll återstoden af brödet och lammköttet jemte några grofva brödkakor. Denna proviant gjorde det möjligt för honom att vandra framåt ett par dagar, utan att behöfva stanna vid något ställe. Väl tjugo gånger under de första timmarne af deras Vandring mötte de båda männen gendarmer med karbiner i händerna eller hopar af bönder, beväpnade med högafflar och kar. — Åh! se pappa Malö, hvart går ni? — ropade både bönder och gensdarmer till vedhuggaren, hvem i h—v-—te är den der, som ni har i sällskap? — Åh! mina goda vänner, svarade Malö, — semma vird, som drifver er, drifver också mig ... Jag är på jagt så väl som ni... — Denna gånovg gäller det tre hundra livres, och detta är icke något att försumma, eller hur? ... — Och er hund, hvar har ni gjort af honom, Malö Guern?