min pligt då jag anropade er, ty mina order anbefalla mig att efterfråga alla okända perSOners pass. Han gjorde en militärisk helsning och aflägsnade sig. XXVILL Vaubarons vandring. Följande morgon vid dagbräckningen skildes ändtligen Malö Guern och Vaubaron från hvarandra. Vedhuggaren sökte ända till sista öret gälda den skuld hvari ban häftade till vår hjelte. Innan han lemnade flyktingen gaf han honom ett sista råd, och det efterföljande skall utvisa att detta råd var godt. — Jag fick i natt ett infall, som ni, tro mig, skall finna er väl af att följa. Köp er för all del en skottkärra och en hacka, och jag garanterar er för att dessa skola göra er samma tjenst som ett pass . .. Vaubaron insåg genast det djupsinniga i denna tanke, som föreföll så enkel. Han köpte derföre en skottkärra och en hacka, lade hackan i kärran, ställde sig emellan skalmarne och anträdde, med samma långsamhet som en dagsverkare går till sitt arbete, färden till Paris, som låg på ett afstånd af omkring två hundra lieues från det ställe der han befann sig.