Dagens Nyheter – 23 mars 1865, sida 3

till hvilken grad han hade misskänt sin värd, öfvergingo alla gränser. — På huru låg ståndpunkt denne man än står, mumlade han, har jag dock sjunkit lägre än han, då jag misstänkte honom för en skändlighet, som han icke är i stånd att begå. Jag borde nedfalla på mina knän och bedja honom om förlåtelse. Dagen förflöt utan att medföra några nya händelser. Mot aftonen ankommo gensdarmerna med sin anförare på återväg till staden och gjorde ett ögonblicks halt utanför kojan. De berättade för Malö Guern att de förgäfves genomströfvat fält och skogar, utan att upptäcka ringaste spår af flyktingen; samt att utsända hopar af bönder från de kringliggande byarne icke haft bättre framgång. — Den fördömda galerslafven, tillade anföraren, har säkerligen ingått förbund med djefvulen att göra honom osynlig! . . .iannat fall skulle vi nu hafva fångat honom! . .. Natten inbröt och intet störde Vaubarons sömn; — då han vaknade om morgonen kände han sig fullkomligt återställd och åter i besittning af sin vnnliga rörlighet och styrka. — Emellertid, sade Malö! Guern, måste ni nu, för av blifva tillrickligt återställd och upprymd, för och främst äta frukost, — sedan må ni tänka på er resa. — Hvad! Huru! — ropade flyktingen -— midt på ljusa dagen! — Ja, det är alltid förenadt med mindre faror att vandra utefter de stora stråkvägarne midt på dagen än nattetid; det ser då icke ut, som om man ville vara obemärkt, och derföre