fLULV OIL Rättegäångsoch Polisnyheter., Kalfplågare. I går förekom åter i polisdomstolen det förut omnämnda målet angående viktualiehandlanden F. R. Lundqvist, tilltalad att hemma i sin bod n:o 38 Stora Badstugatan hafva misshandlat ett utmagradt kattkreatur. Sex å sju vittnen hördes, men blott ett af dem hade åsett misshandlingen och tog på sin ed att Lundqvist sparkat katten och sedan låtit utbära den på Adolf Fredriks kyrkogård, der den straxt derpå gaf upp andan. — Nå, erkänner ni nu att ni misshandlat katten? — frågade polisdomaren. — På inga vilkor — svarade Lundqvist. — Öfverlemnar ni målet då? — Nej, jag går till högre rätt med katten. — Ja, men först måste vi här afgöra saken. — Då vill jag ha flera vittnen hörda — förklarade Lundqvist. Målet uppskjöts tills om fredag, och Lundqvist ålades att då medhafva alla de vittnen han önskade få hörda, vid äfventyr att vidare rådrum ej skulle beviljas honom. MHundplågare. Stentryckeriarbetaren, f. d. hästgardisten, Hasselblad stod i går inför polisdomstolen, tilltalad att på det grymmaste sätt hafva misshandlat sitt hundkreatur. Krogföreståndaren Hagström, inne å hvars krog misshandlingen egt rum, hade beifrat saken och var sjelf personligen tillstädes som hundens sakförare. : — Erkänner Hasselblad att han misshandlat hunden? — frågade polisdomaren. — Nej, det var jag som blef misshandlad utaf Hagströms tjenstfolk. Tyå vittnen fingo nu framträda och togo båda på sin ed att Hasselblad, som velat gå ifrån krogen utan att betala intagen förtäring, men blifvit derifrån hindrad, låtit sin ilska bryta ut mot sin lilla hund, på så sätt att han flera gånger fattat hunden i halsen och slagit honom i golfvet och sedermera fortsatt misshandlingen genom att slå hunden med en stol, hvarvid hunden uppgifvit höga jemmerskri. Dessutom intygade vittnena att Hasselblad vid tillfället varit berusad. På grund af i målet förekommen bevisning dömdes Hasselblad att böta för djurplågeri 20 rdr, för fylleri 5 rdr, och att ersätta vittnena med 1 rdr 50 öre hvardera. Barnplågare. Källarmästaren F.G. Rundqvist stod i förrgår inför rådhusrättens sjette afdelning, tilltalad att hafva misshandlat minderårige gossen Johan Gustaf Babzien, som någon tid varit hos Rundqvist anställd som kypare. Både gossen Babzien och källarmästar Rundqvist voro personligen tillstädes, den förre åtföljd af rättegångsbiträde. — Är det sannt, som stämningen upptager, att Rundqvist slagit gossen? — frågade ordföranden. — Ja, det är savnt, och det var till hans framtida väl — svarade Rundqvist. — Hvarför slog ni honom då? — Han förde buller i källarsalen och ville inte vara stilla, oaktadt, jag varnade honom, och dessutom gjorde han grimaser bakom min rygg, hvilket jag observerade i en å motsatta väggen befintlig spegel. — Och då narrade ni in gossen i ett enskildt rum för att slå honom? — Jag tillsade honom att följa mig in, och när han väl kom in så agade jag honom med en rotting. — Hvar slog ni honom? re RRRNREOSD VVE JAGA PRESENT LA AV BENA KOR