storartade tillställning), om att få bjuda spinnare; matmodern måste naturligtvis foga sig efter sin tjenarinnas begäran eller rättare sagdt tillsägelse; sedan begifver pigan sig af utåt gator och gränder, ur stuga i stuga, byn i ända, och kommer åter inom kort, så andfådd att hon ej kan säga mera än att de komma ; — det blir då matmodrens oeftergifliga skyldighet att tillse, det kaffepannan, nota bene den största som finnes i huset, är tillräckligt fylld, så att innehållet deraf kan serveras vid kl. 10 eller när som spinnjungfrurna ställt sina kärror väl i gång, och kanhända ej spunnit längre garnända än snöret på deras rockar. Klockan är slagen 10, kaffet serveras, och nu blir det annat; bland så många, ända till emellan 20 och 30 jungfrur, är det alltid någon som vill vara litet klokare än de andra, och börjar således att se i de tömda kopparne sina medsystrars framtida öden, om fästmän o. d. m.; emellertid få spinnrockens tennar tillräckligt svalna; derefter börjas den ena sqvallerhistorien efter den andra tills kl. slår 12. Nu måste jungfrurna skiljae åt en timma för att begifva sig hvar och en till sitt, att förse sina kor, får, grisar och höns med något, samt sjelfva efter en väl använd förmiddag intaga en bastant middagsmåltid, för att genast åter begifva sig till samlingsstället. Der blir det ett sväranude, ett bannande, ett skrattande; ty under tiden jungfrurna varit ifrån sina, för syns skull qvarstående rockar har en elak dräng gjort något spratt; ja han hari sanning icke varit fåfäng, ty antingen har han dragit en jernkedja genom alla rockhjulen och hopläst båda af kedjans ändar, eller ock bytt om åtskilliga effekter, så att machinen icke på en lång stund kan fås i gång. Det lider åt kl. 31 då en ny qvantitet ur den stora kaffepannans innehåll måste serveras. Under allt detta är det många som få sitta emellan eller blifva tebrödet ifall skorpor inte vankas; många menniskor blifva således under tiden omtalade och dömde, somlige till oförtjent beröm, somlige till evig försmädelse och blygd. Nu är dagen slutad, qvällen börjar göra sin titt in i spinnstugan. Jungfrurna måste afbryta sin verksamhet för en timma eller något, för att göra en rund till sina favoriter i kohus och hönshus och bjuda dem god natt, hvarefter färden åter styres till spinnstugan, der en ljus och god brasa möter dem vid inträdet. Nu börjas spinnandet under det någon af dem som vill kallas största hönset i korgen uppstämmer en vallvisa i ox-moll eller ko-dur. Nu börjar det lida till kl. 9 och dagen är förliden, då spinnsystrarne måste skiljas åt, men dessförinnan öfverlägga de om hvilken af grannarne i byn, som skall taga emot dem påföljande dagen. Frågas nu hur mycket spånad har kunnat medhinnas blifva till garn? en fråga, som lätteligen kan besvaras med ganska litet emot om hvar och en hölle sig hemma vid sin spinnrock, då äfven mycket sqvaller och förtal skulle uteblifva. Bäst vore det derföre, om de s. k. spinnstugorna helt och hållet bannlystes.