— Ja... — Och naturligtvis hafva de skrämt upp er ... men nu hafva de gifvit sig af och lära icke komma tillbaka så snart; ni kan derföre tryggt stiga upp och äta en smula... Mariic skall stå utanför på vakt så att ni icke blir öfverraskad. Det var icke utan svårighet Vaubaron förmådde resa sig upp. Hans leder voro styfva af öfveransträngning, och hans arm, som nu svällt upp under förbindningen, förorsakade honom en olidlig smärta. Men när han fick se maten, glömde han alla utståndna mödor och lidanden och började äta med strykande aptit. Malö Guern betraktade honom en stund. -Det är klart som dagen, sade han efter några ögonblick, att ni ännu har stort behof af hvila; ni kan omöjligen ge er i väg nu på morgonen, icke ens i natt . . . Ni får derföre lof att stanna qvar här tills i morgon afton . . . för öfrigt blir nog detta det säkraste, ty innan middagen kan ni vara öfvertygad om att man i hela trakten på tio mils omkrets.icke talar om något annat än er. Det är nog som jag trodde, tänkte Vaubaron för sig sjelf, han vill hålla mig qvar för att få tid på sig att ange mig .-Vedhuggaren fortfor: — Detta är icke allt; ni kan icke heller gerna ge er utaf med den sjömansdrägt ni nu bär . . . den är ju trasig på väl hundra ställen, och den första poliskarl ni möter skall genast hugga er i kragen om ni uppträder i den kostymen.