— Alldeles rigtigt . . . Ni finner, att ni hade gjort ett särdeles godt kap om ni lyckats knipa honom under sistförflutna natten... — Ja, mumlade vedhuggaren, ett godt kap i sanning .. . hundra ecus, det är pengar det! ... — Det tror jag rasande väl! . . . Och ni påstår att flyktingen gått öfver floden? — Ja, emedan det är på andra (sidan foden han dödat min hund med ett knifshugg . .. — Nå väl, adjö så länge, pappa Malö! . .. Vi skola bjuda till att fånga banditen... Till häst, ni andra, och framåt! . .. — Adjö, herr fångvaktare! — lycka till god jagt! . .. Gendarmerna svingade sig upp i sadeln och aflägsnade sig i skarp traf. Snart bortdog i fjerran bullret af hästskorna på den steniga gångstigen. Malö Guern gick tillbaka in i kojan. — Denne man har i sinnet att utlemna mig, sade Vaubaron till sig sjelf, — han ångrar utan tvifvel redan sin ädelmodiga handlivg under sistförflutna natten . , . den; utlofvade samman är ofantligt stor för honom ... han skall icke underlåta att begagna tillfället till en så oförmodad vinst. Flyktingen gjorde en lätt rörelse -— halmmadrassen knastrade under tyngden af hans kropp. Malö Guern närmade sig straxt de uppstaplade risknipporna och frågade med låg röst: : — BSofver ni icke mera? — Nej, svarade Vaubaron. — Har ni hört gendarmerna?