Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55—68,) XXVI. Kojan. (Fortsättning.) All sinnesrörelse är smittosam. i Måhända första gången i sitt lif kände Malö Guern sina ögon fuktas. Han vände bort sitt ansigte och torkade hemligt sina ögonlock med afvigsidan af sin grofyva, knöliga hand. Hvad åter Mariic angick, ansåg hon sig i egenskap af gqvinna icke behöfva dölja sin rörelse, utan grät öfverljudt. Vedhuggaren skyndade dock att afbryta denna rörande scen. Han upplyfte icke utan möda Vaubaron och yttrade: — Nej, nej, detta går icke an ... ni har gjort mera för mig än jag någonsin gjort för er, och således är det jag som bör tacka er . .. Först och främst bör ni upphöra att tacka och i stället gå till sängs . . . Ni behöfver skötsel, ty ni liknar mera en begrafven än en lefvande menniska . . . hela er kropp darrar och ni förmår ju knappt hålla er uppe; är ni på något sätt sjuk? — Jag har icke ätit på tre dagar . .suckade flyktingen.