ENERGI senndntrar ÅR hola hkr AR Säker bar moneer ESR stor RAD Just i det ögonblick då Mariic bad honom höra sig och svara, befann sig den stackars mannen ett godt stycke under vattenytan. Vaubaron gick längs utefter stranden och lutade sig ned öfver floden, som i den skumma natten såg ut såsom ett långt och blänkande stålband. Till en början kunde han ingenting upptäcka; men småningom vänjdes hans ögon vid mörkret, och han urskiljde då en svart kropp, som tycktes höja sig ur djupet utan att dock nå vattenytan. Han begrep genast att det var galerslafsjägarens kropp han hade framför sig; — han dröjde icke en enda sekund, utan kastade sig med ett hopp midt i den starkaste strömmen, grep med ena handen tag i den drunknande och började sedan af alla krafter arbeta för att kunna med sin börda uppnå andra stranden, der Mariie otåligt väntade. Endast några få famnar från det ställe der Vaubaron kastat sig uti och nu kämpade för att rädda sin förföljares lif, krökte sig floden tvärt och den häftiga strömmen bröt sig derigenom mot det motliggande framskjutande landet. Mot detta blef nu Vaubaron förd af den starka forsen och tack vare denna lyckliga tillfällighet nådde han verkligen oskadd fram till grundt vatten med den sanslöge Malö Guern i sina armar. Nu kom också Mariic till hjelp och bar upp sin man på torra landet. Vaubaron förmådde nu knappt mera bära sin egen tyngd. Faran var förbi — men när bretagniskan såg att hennes man förblef orörlig, stel och