Dagens Nyheter – 21 mars 1865, sida 3

Han ville då sluta upp med sin förföljelse, afstå från företaget och vända om tillbaka igen. Men detta var nu redan försent! Den vilda strömmen ville icke släppa sitt rof. Vattenhvirfveln drog Malö Guerns kropp med allt oemotståndligare kraft till sin trolösa, dödskalla famn. XXIV. Hjelp i nögen. Förgäfves sökte vedhuggaren att genom häftiga och oregelbundna rörelser med händer och fötter hålla sig uppe; alla hans bemödanden gagnade till intet. Under några sekunder fortfor han att kämpa denna förtviflade strid, men snart ryckte den våldsamma strömhvirfyeln hans kropp ned i djupet och på en lång stund syntes han icke mera till. Snart dök han dock åter upp på ungefär tjugo stegs afstånd från det ställe der han försvunnit, och med nära nog qväfd stämma ropade han nu i förtviflan: — Hjelp mig! jag dör! . .. I himlens namn öfvergif mig icke! . . . För Guds skull skynda, hjelp! . . . Det är en kristen menniska i nöd som bönfaller ..-. ikaNnart försvann han ånyo. SMariic var fästad vid sin man med en groft sinnlig men dock djup och verklig till