Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55-06.) Vi hafva sett Vaubaron taga till flykten utan att besvara det hotfulla tillropet, aflägsna sig så hastigt hans utmattade tillstånd det tillät, genomlöpa skogsslätten och nedstiga i den på motsatta sidan om kullen liggande dalen, som genomflöts af den lilla å, som för tillfället blifvit förvandlad till en flod. — Det kan icke vara någon annan än galerslafven — yttrade Mariic lifligt. — Jag skulle kunna lägga min hand i elden eller mitt hufvud under bilan derpå — bifogade Malö. -— Han vinner försprång . . . han skall undkomma oss, och våra hundra francs gå förlorade! . . — Åh! du kan vara lugn, käring! — Den som skall undkomma Orm och mig måste vara fn så slipad! . . Fins något bränvin qvar i huset? — En half butelj, på sin höjd ..— Godt! I morgon skola vi icke allenast hafva en full butelj, utan er hel tunna! .. hör du, hustru, en hel tunna full! . . Och under nära en månad kunna vi, om det så behagar oss, få oss ett rus hvarenda dag! Denna angenäma förespegling satte lif 1 Mariic. — Till jagten, min gubbe! — skrek hon — hastigt till jagten! . . Jag följer med . .