Dagens Nyheter – 20 mars 1865, sida 3

det rasande vidundret och den hotande bössan, sällan försökte att göra ett motstånd, som dock skulle gagna till intet, utan vanligen lät helt beskedligt föra sig tillbaka till fästningen. För två dagar sedan, när mekanistens rymning blifvit signalerad, hade Malö Guern begifvit sig ut på sitt vanliga ströftåg. När Orm — så var hundens namn — icke lyckats påträffa något spår, hade vedhuggaren deraf dragit den slutsatsen att flyktingen antingen redan blifvit gripen eller åtminstone ännu befann sig. inom fiästningsmurarne. Han hade redan företagit icke mindre än tre särskildta utflykter i samma ändamål, men med samma resultat. Han trodde då att flykten skett sjöledes, eller att rymmaren omkommit i någon jordhåla, der han sökt gömma sig. Han förlorade derföre allt hopp om någon jagtfångst denna gång och beslöt sig för att afvakta ett nytt tillfälle. Natten till den tredje dagen kom och med denna det förfirliga oväder hvarom vi redan hafva berättat. Malö och Mariic, som af blixtskenet och åskdundret hållits vakna en stor del af natten, hade just nyss inslumrat när hunden började doft morra utanför och vädra luften med alla symptomer af en ytterlig ifver och. oro. Mariic var den första som väcktes ur sin sömn af detta betydelsefulla morrande. Hon skakade dugtigt sin man som här