blick, med sina grofhuggna väggar, på hvilka mossa och slingerväxter tagit sitt fäste, och hvars halmtak var öfversålladt med ormbunkar och hvarjehanda parasitväxter. Den skulle ypperligt ha fyllt sin plats på en landskapsmålning, der den stod ungefär i midten af den steniga skogsslätten, omgifven här och der af några åldriga träd, dem vedhuggarens yxa skonat. Inom den lilla inhägnad, som omslöt densamma, syntes uågra köksväxter och vanligare trädgårdsblommor matt uppspira. Vid staketet och tätt intill grinden såg man en stor hundkoja, hvars väldige innevånare var fängslad af en rostig kedja, som höll honom tillbaka vid de vilda utbrotten af hans raseri. Denna hund: tillhörde kojans egare Malö Guern, som på samma gång bedref både vedhuggareoch galerslafsjägareyrkena. Malö Guera var en man af omkring fyratio år, hade ett afskräckande yttre och en herkulisk styrka, samt lefde ensam i djup fattigdom med sin hustru Mariic, Vedhuggaren var en dugtig arbetare och saknade icke arbetsförtjenst, och det är icke dyrt att lefva i Bretagne. Den djupa fattigdom, som herrskade hos honom och hans hustru, hade sin enda och djupa rot i en afskyvärd last, superiet. Så snart Malö med sin yxa, eller Mariic med sin slända hade förtjenat några sous, skyndade genast endera af dem och köpte en butelj bränvin, och båda två söpo sedan utan återhåll ända tills de föllo redlösa ned på det obonade golfvet i stugan.