är fri från is. 8 fartyg, som legat deri vinter, afgingo i onsdags, lastade med hafra, till England och 15 å 20 befinna sig under lastning. Mycket stora spanmålsuppköp hafva under vintern egt rum, och stadens företagsamma handlande afbida endast bättre konjukter på engelska marknaden, för att i stor skala exportera den stora myckenhet spanmål, som från hela nordyestra Skåne tager vägen öfver Helsingborg till verldsmarknaden. Skeppsbroff vid Väderöarne. Härom skrifves från Strömstad: I förra veckan begrofs här den vid det fasansfulla skeppsbrottet på Väderöarne ihjelfrusne skräddaremästaren från Honfleur, hvilken, jemte de vid lif varande tvenne matroserna, blifvit hitförd till staden. Den aflidnes lik var alldeles gevomfruset och ansigtet, som småningom stelnat under kölden, utvisade att han varit en utmärkt vacker man; han hade på sig 500 rdr, hvilka af lotsarne öfverlemnats till herr konsul Boman. Af de tvenne räddade matroserna var den eve, Beckman, son till en lots på Kosterön och af en ovanligt stark kroppsbyggnad, så att han vid hitkomsten kunde gå ute; men den andre, jungmannen, måste förblifva sängliggande. Beckman berättar om skeppsbrottet, att då briggen första gången stötte, hade kaptenen yttrat att de voro ohjelpligt förlorade, emedan de befunno sig inne i bränningarne; att skräddaren då bedt Beckman surra sig fast vid fockmasten, hvilket denne också gjort; att då färtyget stötte andra gången och stormasten gick öfver bord, hade Beckman, han visste icke huru, kommit upp i märsen på denna, der han höll sig fast, men öfverspolades oupphörligt af vågorna. Efter någon tids förlopp ropade han och frågade om några andra voro vid lif, då han oaktadt dånet från bränningarna hörde svar från flera olika punkter. Tid efter annan upprepade han dessa tillrop, menu för hvarje gång fick han allt färre svar och slutligen intet. När dagen ändtligen inbröt var luften ovanligt tjock och dimmig; men längre fram på dagena kunde han dock urskilja kaptenen, skräddaren och jungmannen; han tillropade derpå den förstnämnde att han för all del skulle röra på sig för att bibehålla värmen, men han fick intet svar, och kort derefter nedstörtade kaptenen och försvann i djupet. Jungmannen kunde icke svara, men han såg honom ännu röra sig något. Skräddaren deremot hade icke kunnat hålla sig vaken, utan somnat och i detta tillstånd stelnat, ty han var alldeles öfverhöljd af is. En ångbåt från Fredrikshald, der fartyget var hemma, for genast ut till stället och bergade hvad som kunde bergas af riggen m. m. De olyckliga befånno sig i denna svåra belägenhet i nära 30 timmar. Underlöjlnant Engelblom, som i amerikauska armåen tjenat sig upp från simpel soldat till löjtnant, tjenstgjorde i slaget vid Deep Bottom som korporal i den af en fanjunkare och 8 man bestående fanplutonen. Regementet måste retirera, fanjunkaren , och de öfriga fankorporalerna stupade, men Engelblom som icke blef sårad, utan bara fick kläderna genomskjutna, tog fanan i famhen och lyckades kasta sig tillbaka öfver bröstvärnet, i hack och häl förföljd af fienden.