Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 3

garna, bildar medelpunkten i amfiteatern på denna sida af hamnen emellan repslagarebanorna som utgöra grundvalen och sjösoldaternas kasern som är spetsen. Stadens vallar ligga tillfölje deraf nästan i jemnhöjd med taket på kasernen som, tre våningar hög åt bagnons sida till, endast har en enda våning åt vallen. Men det var just på denna vall, helt nära det ställe der Vaubaron sökt en tillflykt, som bagnons kanoner stodo. Några sekunder förgingo, derefter genljöd ännu en knall, som förkunnade den kringliggande trakten den hemska nyheten att en fånge rymt. Ett leende fullt af bitterhet krusade Vaubarons läppar. Från detta ögonblick är ett pris satt på mitt hufvud, sade han. Galerslafsjägarne skola nu ut på jagt! ... Men i dag skola åtminstone dessa spårhundar med menniskoansigten ej finna mig! Den svaga morgonrodnaden förgyllde himlen i öster och kastade en matt dager öfver jorden. Men på vinden var allt lika svart som under natten, kanske till och med ännu svartare. Många timmar skulle förgå innan flyktingen kunde tänka på att fortsätta sitt påbörjade rymningsarbete. Ingen omedelbar fara hotade honom, och hans trötta lemmar hade ännu ej återfått spänstighet och vighet. (Forts.)