Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 2

SSF FÅ HFJTSAGRESKEENSNIENEINEESAESIKSANENNRER SARS T RINER SAAESTNNIRA RR RS rr RENARE Vaubaron öppnade den, inträdde och igenlåste den efter sig. Han var nu omgifven af ett fullkomligt mörker, icke en enda ljusstråle trängde hit, och intet ljud utifrån nådde hans öron. Här hördes endast pipandet och gnagandet af råttorna som i all sköns lugn öfverlemnade sig åt sina sysselsättningar och nöjen. Drifven af instinkten skyndade Vaubaron att aflägsna sig från dörren. Hållande händerna utsträckta framför sig fördjupade han sig i mörkret och det dröjde ej länge förrän han stötte emot en af bjelkarna som uppburo det väldiga taket. Alla vindstak iro ungefär lika; tjocka bjelkar tjena här och der som bindetecken emellan andra mindre tjocka bjelkar hvilka förena sig i spetsig vinkel för att bilda takåsen. Vaubaron beslöt att till sin fördel begagna sig af detta allmänna byggnadssitt, för hvilket han gjorde sig fullkomlig reda, ehuru han ingenting kunde se. Han klättrade till följe deraf utan alltför stor svårighet upp på en af de lutande stockarne och utsträckte sig i hela sin längd på en af tvärbjelkarna, betydligt bredare än hans egen kropp. För första gången sedan det olycksdigra ögonbliek då till hans öron trängt ljudet af nattrundens steg som närmade sig bagnons gallerport, kunde vår hjelte njuta ett visst lugn, för första gången Vågade han andas, hans hjertas slag saktade sig, och det förekom honom ej längre som om det sjudande blodet skulle spränga hans ådror.