Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 2

Alla dessa sängar voro tomma och oordnade. J Rummets dörr, som ledde ut till en af en rökig oljelampa illa upplyst korridor, stod öppen. All denna oordning kan lätt förklaras. Soldaterna, öfverraskade i sin sömn af Dagoberts skott, hade inseende att det gällde en galerslaf som rymt, rusat upp ur sina sängar och klädt sig i största hast för att springa fram till fönstren. Rollen af passiva åskådare hade dock ej tillfredsställt deras lifliga nyfikenhet, då de sett att efterforskningarna skulle komma att utsträckas ända till kaserngården, måhända till och med till sjelfva byggnaderna. De hade då velat spela med i den nattliga dramen, om också endast som statister. Detta bör för våra läsare tillfyllest förklara det lugn och den stillhet som herrskade i det rum dit Vaubaron inträngt. Utan att söka utreda orsaken till den för honom så gynnsamma omständigheten, skyndade mekanisten till dörren och sedan han öfvertygat sig om att korridoren utanför var tom, ilade han genom den till han stötte på en trappa hvilken ledde till en högre våning. Vår hjelte nästan flög uppför den. Och åter passerade han genom en korridor utan att möta någon. ter stötte han på en trappa, men denna gång en eländig, bräcklig trappa, bredvid hvilken hängde ett tåg till I ledstång, och som förde till kasernens vind. En nyckel satt i vindsdörren.