Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaroo.) (Forts. fr. n:o 55—064.) Tionde delen af en minut var för Vaubaron nog att uppknäppa sitt skärp och lösgöra den fina men tarka lina, som han lindat kring sina höfter, och i hvars ena ända var fästad en jernkrok. yt Med stark hand slungade han kroken öfver muren hvarpå den genäst fastnade. Han drog nu på tåget först försigtigt, sedan hårdare och slutligen med hela sin kraft, och till sin outsägliga glädje kände han att alla hans ansträngningar attlösrycka den voro förgäfves. Säker att ha funnit en tillförlitlig stödjepunkt omfattade han tåget med händer och knän och inom en minut var han öfver muren. Det var hög tid! Galerporten, i hvars jernspetsar vi så länge sett honom krampaktigt fasthålla sig, vred sig nu på sina gångjertn och en hop karlar, alla beväpnade, instörtade på gården under vilda skrik, ohyggliga hädelser och hemska förbannelser. jens Mekanisten lossade linan och som han ej ville skilja sig från den, lindade han den åter omkring sitt lif. Derefter hålade han sig med den största försigtighet utför den sexton fot höga muren utan att göra sig det ringaste illa. Han befann sig nu på kaserngården! En mur reste sig emellan honom och hans för