Dagens Nyheter – 16 mars 1865, sida 1

Mörkret skingrades genast och ett klart sken omgaf flyktingen. XV. Skildtvakten. Bakom fackelbäraren kommo tio man tillhörande bagnong milis, sammansatt af karlar till hälften soldater till hälften fångvaktare. De marscherade utan tackt och sågo i sina långa mörkblåa rockar allt utom militäriska ut. De framskredo tyst men fort och syntes angelägna om att så snart som möjligt få återvända till sina sängar i högvakten. Knappt femton alnar från muren stod en skyllerkur om hvars dervaro mekanisten ej haft den minsta aning. En skildvakt trädde derur, skyldrade och ropade: — Ver da! — MNattrund! svarade underofficern med hes röst. — Godt! . .. — Afösning! Efter utbytet af dessa häfdvunna fraser, utbrast vakten helt förtroligt: — Det är tusan, kamrater, hvad ni sölat med att aflösa mig! . . . Jag står här öfver en timma och svär öfver er . . . Nog fan kan ni väl veta att man längtar härifrån! — Man skall ha tålamod här i verlden, min son! inföll underofficern moraliserande.