Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 3

den nervösa ifver som tusendubblar krafterna sin klättring. I början gick allt bra, han hade redan halat sig uppför tre fjerdedelar af gallerporten. Vaubaron trodde sig nu ej längre löpa någon vidare fara, det återstod honom ju en dast att svänga sig öfver jernspetsarna och att glida ned på andra sidan. Men då fick han hastigt en så våldsam stöt öfver hjernan att han under några sekunder alldeles bedöfvades deraf och var nära att släppa sitt tag. Han hade stött hafvudet emot en af dessa långa 1 ändarna hviässade bjelkar som med korsvis genomträdda pålar på fortifikationsspråk kallas spanska ryttare, och hvilka voro anbragta ungefär en fot öfrer gallerporten. Några minuters öfverläggning var nog för Vaubaron att göra sig reda för beskaffenheten hos det hinder hvaremot han så våldsamt stött sig. Han lät dock ej afskräcka sig af någonting utan svingande sig öfver bjelken stödde han knäna mot jernspetsarna hvilka sargade hans ben och söndersleto hans kläder. Vaubaron hade ändtligen utfört den svåraste delen af sitt företag och han kände sig tillintetgjord af trötthet. Under flera minuter satt han orörlig grensle öfver bjelken för att återfå mjukhet i sina stelnade leder, och han ämnade just åter fortsätta sin med så många faror förknippade färd då han hastigt hejdade sig. Blodet stelnade i hans ådror, det svindlade för hans ögon och han var nära att nedfalla på marken. (Forts.)