Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 2

Några minuter voro tillräckliga för att utföra detta arbete och han spratt till af en feberaktig glädje då han kände sig befriad från den tunga kedjan hvilken sedan två år varit hans dagars och hans nätters ständiga följeslagarinna. Den söndersågade kedjan var det första steget till frihet. En i taket hängande lampa kastade ett svagt, flämtande sken öfver de hvitmenade väggarna, de tre tomma singarna och den bädd hvarpå sjukvaktaren sof så godt. Med tillhjelp af plåten sönderskar Vaubaron nu lakanen i flera delar. Af en af bitarne gjorde han en kafle, de öfriga flätade han tillsammans till ett långt tåg. Derefter steg han sakta ur sängen och med återhållen andedrigt närmade han sig på tåspetsarne sjukvaktarens läger. Just som han var nära det, rörde sig sjukvaktaren häftigt och plågad af någon obehaglig dröm vände han sig till hälften, mumlande otydliga ord. Vaubaron vacklade och hans hjerta upphörde att slå. — Om han vaknar förstår han allt,sade han till sig sjelf. Han skall då genast ropa på hjelp och om han utstöter ett enda skri är jag förlorad. Han fattade blixtsnabbt sitt parti. I ett hopp öfverskred han den bit som skilde honom från sängen öfver hvilken han störtade sig med samma häftighet som jaguaren öfver sitt byte. Derefter tryckte han sina knän mot sjukvaktarens armar och med sina händer snabba som tanken, hade han kaflen