Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 1

Beda Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n:o 55—062.) De två läkarne betraktade hvarandra skakande på hufvudet, och aflägsnade sig några steg ifrån honom. — Det är ett mycket svårt fall, svarade kirurgen. — Mycket svårt, upprepade den andre. — Denna svullnad som på så kort tid i så hög grad utvecklat sig och som dertill är förenad med svåra plågor, kan enligt min tanke, spela den stackars satan ett ganska fult spratt. — Jag är också rädd för det. — Så mycket mera som jag tycker att knäet ser något kallbrandartadt ut, en omständighet hvarå jag tillåter mig fästa er uppmärksamhet. — Jag ville just anmärka samma sak. — Om kallbranden utvecklar sig är mannen förlorad, det är min öfvertygelse. Tåtom ogs derför i tid hejda den genom att amputera benet . . . Endast på det sättet kan, enligt min åsigt, patienten räddas . .. Hvad säger ni? — Alldeles detsamma som ni, och jag är lycklig öfver att vi äro så ense i ett så. sällsynt fall som detta.