Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 3

— Hvad är det med den der? frågade en uppsyningsman. Är han död? — Det vet jag ej, svarade fångknekten. Jag trodde först att han spelade sjuk och ville derför tvinga honom att stiga upp, men då föll han pladask på golfyet och der ligger han nu utan medvetande. Vaubaron gjorde en lätt rörelse. — Han är åtminstone icke död, ty han rör på sig, sade uppsyningsmannen. Mekanisten upplyftades nu och nedlades på britsen. Nästan med detsamma öppnade han ögonen och utstötte en djup suck? — Hvad är det med er, numrto 280? — frågade fångknekten. Ni mår således verkligen illa? — Ack, jag är så sjuk, så sjuk! stammade Vanbaron. — Det har vi nu hört... Men var har ni ondt? — I benet! Dermed pekade han på sitt högra knä. — Aj, aj! det der ser ej bra nt! — utropade uppsyningsmannen förskräckt. Fan må taga mig om ej ert knä är större än en tjugofyrapundig kanonkula. Vaubaron jemrade sig oupphörligt och syntes nära att åter falla i vanmakt. — Ni har alls intet skäl att att klaga och jemra er, inföll uppsyningsmannen, det värsta som kan hända er är att man skär af er benet och det skulle för alltid befria er från arbete. När man liksom ni har den gröna I mössan till hufvudbonad, då behöfver man l icke två ben . .. de äro till och med bara