Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 1

rat? . . . Medgif att jag redbart förtjenar de pengar ni skall gifva mig. — Ack, ni är min räddare! utropade mekanisten eldigt. Jag vet ej hvilket brott ni begått, men det förekommer mig som om den goda gerning ni i dag utför skulle utplåna hvarje förbrytelse som tungt kan hvila på ert samycte, Den unga galerslatven började skratta, — För tusan! kamrat, ni talar ju alldeles som en hederlig familjefar! utropade han. Vet ni hvad, ni har bestimdt misstagit er på kallelse . . . istället för galörslafströjan borde ni bära prestrocken, den.skulle passa er mycket bättre! En djup suck trängde ur Vaubarons bröst och han svarade ingenting. Galerslafvens hånfulla ord hade i hans minne återkallat hans belägenhets fruktansvärda verklighet. Vaubaron var för sina olyckskamrater på fästningen liksom för domarne och heia den öfriga verlden, icke ett offer utan en mördare. Men det smärtsamma intryck mekanisten erfor bortdunstade nistan ögonblickligt. Att blifva fri det var för honom bäst! Hvad brydde han sig om att det endast var af egennytta, låg beräkning, begär att vinna penningar som kamraten ville hjelpa honom att återvinna denva frihet. Efter ett par minuters tystnad återtog galerslafyen : — Nu vill jag på köpet äfven gifva er nägra goda ord, kamrat, ty ni förekommer mig verkligen att vara otroligt enfaldig i hvad som gäller att utföra ett rymningsförsök . .