Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 1

För tusan det är ju alls inte svårt .... I nöd fall behöfver ni ju bara gnola. En skål för hvarje vacker flicka Hvar stund jag är beredd att dricka! — Åh, var lugn, hvarken kallblodighet eller själsnärväro skola fattas mig om jag behöfver kalla dem till min hjelp. i — Jag önskar det för er egen skull af hela min själ . . . Men det är ännu iate allt .. . Försök att ha lemnat,staden och-att ha ett vackert stycke väl bakom er före daggryningen . , . Gå rakt fram oeh, stanna ej under någon förevändning så länge era ben kunna bära er . . . På det sättet kan ni möjligen undslippa galörslafsjägarne, som ej lära uraktlåta att anställa en liten klappjagt efter er, så snart alarmkanonen förkunnat er flykt. — Åh, Gud skall nog gifva mig styrka! mumlade Vaubaron. Han skall nog hålla sin hand öfver mig så att de ej få mig. — Om vi anfalles af en enda man så försvara cr, fortfor galerslafven. Drag er knif . men stöt den riktigt i hjertat på er motståndare . . . endast de döda kunna ej tala. — Jag, döda en enda menniska! utropade mekanisten med oöfvervinnerlig fasa. Aldrig! aldrig! . . . Hellre än jag vill utgju. ta en enda droppe blod, må man hundra gånger fasttaga mig! . . Hellre må man på stället mörda mig! Den unge glerslafven betraktade med tydlig förvåning sin interlokutör, derefter höjde han föraktfullt på axlarna och ett ironiskt leende krusade hans bleka läppar. — Ni är verkligen en lustig kurre! utropade han muntert. Vet oi hvad, det är all