Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 1

Visserligen fattas det också mig praktik, men det kan jag heligt försäkra att hvad teorien angår, öfverträffar jag fästningens alla veteraner. — Det tror jag gerna, svarade Vaubaron, och jag vill ingenting uraktlåta för att begagna mig af era råd. — Framför allt utveckla tålamod och företag ingenting före den tjugufemte i denna månad. — Hvarför? — För att afvakta månans sista qvarter oo Ni inser väl att ju mörkare det är ju säkrare kan ni företaga er flykt. — Ja, det är sant, jag vill följa ert råd och vänta. — Det är ännu icke allt . . . När ni en gång väl lemnat bagnon och är inne i staden, löper ni fara att hvarje ögonblick. stöta på en patrull, utveckla då djerfhet och oförsynthet, och gif akt på er hållning . . . Om ni gör mine af att springa undan eller gömma er, är ni förlorad . . , så gerna kan pi med full hals skrika: Jag i är en galörslaf som rymt! Då lägger man med detsamma an på er och skjuter er som cen hund . .. Sådant har man sett mer än en gång. — Huru skall jag då bära mig åt? — Alldeles som om ni verkligen vore den matros hvars drägt ni bär . . . Spela drucken . Gå er väg framåt raglande som om gatan vore er för trång och gnola med darrande röst på någon gammal dryckesvisa . . . Kan ni någon sådan, kamrat? — Åh, fordom kunde jag många. — Försök att påminna er någon