der ... om två timmar, när ni behagar och jag begär icke ett öre i förskott. — När och på hvad sätt vill ni då blifva betalad ? — Jag har ju sagt att jag helt och hållet anförtror mig åt er heder ... I fall vi komma öfverens är det mycket nog om ni, just som ni flyr, på det gömställe der ni finner förklädnaden, lägger tio louisdorer inlindade i en bit papper ... naturligtvis får jag liksom alla andra veta när ni rymt er kos och då går jag och tar min lilla summa. — Detta förtroende förvånar mig, — inföll Vaubaron, — och jag kan omöjligt fatta det ... Hvilken säkerhet har ni då att jag inte lemnar bagnon utan att åt er qvarlemna de öfverenskomna pengarna? — Hvilken säkerhet ... den bästa af alla ... ert eget intresse ... Hvarje rymmare kan lätt blifva gripen och ni vet lika väl som jag att bognons hämd är förfärlig ... Ni skulle alltid frukta att ådraga er en sådan hämd hvilken, som ni nog hört sägas, säkert träffar sitt offer. ... Utom dess menar jag att den tjenst jag gör er, väl från er sida kan vara värd en smufa erkänsla. Det var Vaubaron omöjligt att längre tvifla, det läg en för hög grad af öppenhet i den unge brottslingens hela uppträdande och väsen för att han skulle vara en bedragare. Vaubaron kände sitt misstroende och sina farhågor som genom ett trolleri bortdunsta. Ännu återstod honom dock ett tvifvel. Han fruktade att den unga galerslafven lofvat mera än det var honom möjligt att