hålla, att han sjelf misstog sig på de resurser öfver hvilka han trodde sig förfoga. Han återtog således: — Jag tror att ni menar redligt med mig, jag misstänker er ej längre för att vara en spion i uppsyningsmännens sold. — Godt, — hviskade den unge mannen, då hindrar oss ingenting ifrån att göra opp. Är vi med om affären? — Ja, om det är er möjligt att bevisa mig det saken är utförbar. i X. Den numererade plåten. — Nå, det passar ju bra! utbrast den unge galerslafven. Jag ämnade just lemna er bevis på att jag har allvar med mig. Såå! utbrast Våubaron. Ja, och jag vill gifva er detta bevis med detsamma . . . Bes på er litet, gnugga er i ögonen, sträck ut armarna såsom en yrTvaken menniska, kryp sedan ned igen, men var framför allt mån om at ligga er hand så att jag kan komma åt den . . . Förstår vi mig? -— Ja. Gör då som jag sagt och skynda er . . tiden Jider, inom några minuter måste vi återbörja vårt mödosamma arbete. Vaubaron gjorde som den unge galärslafven tillsagt honom och han kände denne