Dagens Nyheter – 11 mars 1865, sida 2

Midt ibland de sofvande galerslafvarne stod en ung fånge som det föreföll fullkomligt likgiltig både för tröttheten och hettan. Han gick emellanåt fram och tillbaka med lugna, afmätta steg och ett så liknöjdt utseende att hans hållning och sätt ej kunde väcka det ringaste misstroende hos uppsyningsmännen, ehuru dessa både till sin natur och sitt yrke äro särdeles misstänksamma af sig. Den unge galerslafven som ej syntes betrakta någon och ej heller riktade stegen åt något bestämdt håll, gick dock alls icke på måfå utan närmade sig oupphörligt allt mer och mer det ställe der Vaubaron låg utsträckt. Då han var tätt invid stenblocket, hvaremot mekanisten hvilade, stannade han, sträckte ut armarna som om han kände sig sömnig och satte sig slutligen, eller riktigare nedsjönk lättjefullt på marken och lutade äfven sina axlar mot det block som på andra sidan stödde Vaubarons tunga hufvud. Endast några tå tum skiljde den nykomnes mun från Vaubarons öra. Två eller tre minuter förflöto. IX. Ett oväntadt förslag. Helt och hållet försjunken i de sorgliga tankar på hvilka vi nyss lemnat våra ligare ett profstycke hade mekanisten hvarken förut bemärkt den unge galerslafven eller sett att ban slagit sig ned tätt invid honom, utan