Dagens Nyheter – 11 mars 1865, sida 1

olyckskamrater var han dock ej okunnig om någon enda af de detaljer vi nu meddelat våra läsare. Under de första månaderna af hans vistande vid galererna hade ofta kommissionärer af det slag hyarom vi talat, hemlighetsfullt närmat sig honom för att i förtäckta ord lofva att gynna hans flykt. Men Vaubaron hade aldrig låtsat förstå dem. Nu då han egde de erforderliga medlen för att kunna köpa sig en medbrottsling skulle han med lätthet i galerslafshopen ha kunnat återfinna dessa handtlangare och öfverenskomma med dem om ett s. k. gömställe, Men han -hyste till dem det största misstroende och som han öfverallt trodde sig se förrädare ville han handla sjelf och ej begära någons hjelp. Ju närmare han kom den tid han sjelf utsett till en rymning, ju bättre gjorde han sig likväl reda för alla de ofantliga svårigheter han hade att bekämpa. En till sina egna resurser, sin egen förslagenhet öfverlemnad galgrslaf befinner sig i den materiella omöjligheten att åt sig ordna ett gömställe, ty för stt utföra denna sak måste man ha några medbrottslingar, hvilka förstå att till ens gagn vända uppsyningsmännens uppmärksamhet åt ett annat håll. En sådan rymmare måste besluta sig för att rymma midt på dagen, rundt omkring omgifven af menniskor, hvilka blifva misstänksamma och oroliga så fort allarmskottet ljudit, ty det uppfyller alltid hvar och en med fruktan.