Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 2

digheter ett tillräckligt stort förtroende fö att kunna bli skiljd från sin kedjekamrat och på detta vis komma i åtnjutande af den rela tiva frihet som under namn af belöning be viljas sådana galerslafvar, hvilkas uppförande är oklanderligt. Det andra, icke mindre vigtiga, var at förskaffa sig de nödiga medlen för att kunna bestrida en lång resas alla utgifter, när ändt ligen rymningen var verkställd och friheten återvunnen. I allmänhet är hvarje galerslaf som rym mer en man hos hvilken ingen förädlande känsla vaknat och som föga tänker på om han har en sou 1 fickan. Hans parti är på förhand taget. Han ämnar i framtiden lefva så som han lefvat i det förflutna! Han räknar på stölden, om så behöfs, äfven på mordet för att fylla sin tomma börs. Första bäste resande han möter och som hans tjocka påk kan nå, måste bestå honom reskassan eller död falla till hans fölter. Följaktligen förråda de brott han sprider på sin färd, de förbrytelser, till hvilka han gör sig skyldig, hang tillflyktsort och den väg han följt, om han verkligen lyckas undgå gensdarmernas och galörslafsjägarnes efterspaningar. Något sådant kunde dock icke hända Jean Vaubaron. Om han måste lemna galörerna utan pengar funnos för honom endast två utvägar: att arbeta eller att ligga. Att arbeta! ... Härpå var ej att tänka, af en mängd skäl som genast måste frappera hvar och en.