Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 1

erfara om detta skenbara lugn, denna skenbara undergifvenhet ej dolde någon herclig plan. Man fördubblade derföre sin vaksamhet, osynliga ögon spejade dag och natt på Jean Vaubaron, man försökte studera hans sätt, hans utseende, till och med hans sömn. Men man upptäckte ingenting, rakt af ingenting misstänkt. Småningom aftog äfven den hemliga vaksamhet hvarom vi talat och mekanisten blef med full öfvertygelse af styrelsen klasserad bland de s. k. förträffliga galerslafvarna, det vill säga sådana fångar hos hvilka tankekraften liksom förlorats, hos hvilka ej mera fins ett spår af egen vilja. Och ändå misstogo sig alla dessa så skarpsinniga herrar. Jean Vaubaron gick rakt fram mot det mål han svurit att uppnå. Detta mål var att genom en rymning återvinna sin frihet. Redan dagen efter sin ankomst till Brest hade han hört bagno-förordningen uppläsas. En af tjenstemännen hade, följande en gammal plägsed, invigt honom och dem hvilka tillsammans med honom ankommit till Brest i alla de med en rymning förknippade vådorna. Vaubaron visste mycket väl att hvarje fånge som för någon tid är dömd till galrerna ifall han söndersliter sin kedja och ertappas innan han verkställt sin rymning, för prygel. Att hans fängelsetid ökas med tre år ifall rymningsförsöket lyckas och han sedermera grips. Han var ej heller okunnig om att för hvarje lifstidsfånge ett sådant försök utfaller