Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 1

schakalen i närheten af begrafningsplatser och slagfält, liksom hyenan invid Orientens kyrkogårdar. För dem är bagnon en förträfflig, inbringande inkomstkälla. Det är bagnon som betalar deras bränvinsrationer, tack vare hvilka alla, både män, qvinnor och barn öfverlasta sig så att de blifva galna, nästan ursinniga, i synnerhet då de fira en fest, d. v. s. när de kommit öfver något byte. Från generation till generation ötverlemna sig dessa familjer med deras vilda instinkts hela passion åt galerslafsjagt. De ha studerat Brests omgifningar och känner dem i grund och botten. De känna till alla de vägar en rymmare väljer när han varit nog lycklig att undkomma sjelfva bagnon. De ha reda på hvarje dal, hvarje hålväg der den uttröttade galerslafven möjligtvis kan söka en hviloplats efter sitt vilda lopp. Brests zigenare vänta i hvarje minut på att få höra ett allarmskott. Knappt har också den skottet föregående blixten ljungat förrän sedan alla äro på benen färdiga att ge sig af på jagt. Beväpnade med stenar, påkar, högafflar, knifvar och gamla rostiga musköter dela de sig och börja på det uppmärksammaste genomleta de punkter de af erfarenheten känna såsom mest fördelaktiga för rymmare. För en man som flyr finnas genast hundra som söka honom och då jagten är lyck