Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 3

Affonbladet och skandinavismen. Vi bedja våra läsare om ursäkt att vi upptaga deras tid ett ögonblick med denna för de festa af dem så tråkiga och så ovigtiga fråga. Vi skola åtminstone mycket sällan besvära dem dermed. Men det är icke gerna möjligt att underlåta att protestera mot det ur en mycket sangvinisk inbildning hemtade påståendet i Aftonbladets franska revy för i måndags, att utom den nordiska nationalföreningen ej finnes något nationelt parti. Utan tvifvel är det bona fide som Aftonbladet yttrat detta. Aftonbladet har den ovärderliga förtjensten att alltid handla i god tro, men i detta fall det felet att också handla godtroget. Det tror verkligen, för det att det fått ihop en förening af 3—400 skandinaviskt sinnade och för det att det har varmt understöd af Fäderneslandet samt en tidning i uöteborg, utgifven af en dansk, jemte några studenttidningar, att det fins ett grand partie scandinave? i Sverige. — Att Aftonbladet härutinnan fullkomligt misstager sig veta deremot de nio tiondedelarne af svenska folket. Aftonbladet har sjelf kännbart erfarit det i år, då dess skandinavism kostat det 500 prenumeranter i landsorten och dessutom ett betydligt antal prenumeranter i Stockholm. Det svenska nationella partiet, som är någonting helt annat än det danska nationella partiet i Sverge, vill icke veta af någon ny Kalmar-union. Det önskar af hjertat närmare internationell förbindelse med Danmark, liksom det ser vårt intresse fordra närmare internationella förbindelser med Tyskland, med Frankrike, med England, med hela den civiliserade verlden — förbindelser som vi nu också börjat inträda uti genom konventionen om den internationella sjukvården i fält, genom den förestående internationelia telegrafkonventionen och genom traktaterna med Frankrike. Men i politiskt afseendr vill det nationella partiet i Sverge vara man för sig och ej någon del af en dansk-norsk-svensk monarki.