Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 2

Till och med de nödvändigaste husgeråds. saker fattas vid bagnon helt och hållet. Hvarje korporalskap får äta ur samma träskål. Hvarje man måste dricka ur samma bägare, den göl sin rund kring bordet och föres till alla läppar De arma olyckliga som ej få sin hunger stillad med bagnons magra kost kasta sig öfver de tomma faten i hopp att der finna några försmådda qvarlefvor och det händer ofta att man ser menniskor likt hundar slåss om en matbit. Efter aftonmåltiden följa några ögonblicks frihet, fångarna få då sitta eller efter behag röra sig, dock äro de äfven då fängslade. Plötsligen ljuder en hvisselpipa; på denna signal kasta sig fångarna tillbaka i bäddarna och ordna sig att sofva. Hvarje fångsal liknar ett ofantligt bårhus, der hvarje kropp utmärkes genom en nummer. Här och der hängande lampor kasta ett svagt sken på detta virrvarr af bleka, förtärda ansigten bland hvilka man här och der ser en negers svarta hufvud framsticka. Slafvarna hvila, öfverallt herrskar tystnad. Man hör ingentiog annat än uppsyningsmannens afmätta steg och det egendomliga ljudet af hans hammare då han under gin promenad då och då slår den emot fönstergallren för att öfvertyga sig om att de icke blifvit sönderfilade till ett rymningsförsök. Se der lifvet vid bagnon i dess eviga enahanda som ofrivilligt måste påminna hvarje besökande om Dantes helvete.