Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 2

FR rRArtr rn ann atesnente År ven är ej den som låter narra sig då det gäller arbete. Ingen vågar således bedraga den andra, eller också måste hela anspannet komma öfverens att göra det och en dylik enighet inträffar sällan. Om en enda arbetare svigtade eller förlorade fotfästet skulle alla löpa fara, och vid hemkomsten finge utan tvifyel den fånge som varit nära att förorsaka de andra kamraternas ofärd hårdt umgälla sin oförsigtighet, det fins otaliga medel som galerslafven förstår att begagna då han vill tillfredsstiilla ett enskilt hat eller en hämnd. Skeppens utrustning och aftackling äro äfven förknippade med otaliga faror. Ofta händer äfven stora olyckor, men hvad betyder det om några dussin galörsla fvar omkomma under årets lopp. De som då någon katastrof inträffar endast ådra sig en kontusion eller ett benbrott skatta sig oändligt lyckliga och välsigna sitt öde. Devinna derigenom att de få komma på hospitalet, hvilket isin tur räddar dem undan stora strapatser. Då tiden är inne att återvända till bagnon bildas åter små rotar och fångarna marschera hemåt. Innan de inträda i slaffängelset visiteras de af en uppsyningsman ; lifstidsfångarna fjettras snart vid väggen. I hvarje sal ligga fem hundra fångar. De fångar som, genom sina arbeten äro bindrade att komma hem till middagsmåltiden ita sednare. I I