Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 2

Detta skall bli galerslafvarnas långsamma, sekellånga verk. Det är den stora strapatsens mål. ; SDe olyckliga hopkopplade paren klättra djerft uppför klippväggarne, med händer och fötter omfattande alla de utskjutande punkter eller skrofligheter som kunna tjena dem till fotfäste. Deras kedjor slingra sig och skramla mot klipporna uppför hvilka de klättra. Deras händer äro beväpnade med jernstörar, släggor, häfstänger och alla möjliga andra slags verktyg. Den spetsiga hackan, den tunga släggan angripa den gensträfviga graniten. Högmodskänslan hvilken, menniskan må falla än så lågt, aldrig utdör retas genom motståndet. Fången fördubblar sina ansträngningar och ett stycke faller ur klippan; hvarje sådan nedrullande bit är en triumf. Vidare äro åtta, ibland till och med tio galerfångar spända för de tunga oformliga fordon, hvilka i Brest kallas djeflar, på hvilka granitblocken och timmerstockarna lastas och hvilka ofta skola köras uppför de brantaste höjder. Vid dessa tillfällen händer, att man ser de mest olika individer spända bredvid hyvyarandra, dumma bönder och nnga utlefvade karlar, hvilka domstolarne ryckt undan teatrarnes kulisser och broderiernas berusande, parfymerade atmosfer. Här ser man vid samma kedja och samma språngrem negern som bestulit sin herre och notarien som ruinerat sina klienter. Och i detta oregelbundna anspann måste hvar och en uppbjuda hela sin kraft för att