Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 1

hamn för att nedläggas i statsobligationer och andra papper, om man jemför kurserna i början. af Juli 1864 (efter Als eröfring) och i -början af Januari detta år. En dansk tidning visar med detaljerade sifferuppgifter att många slags obligationer hafva stigit omkring 10 procent, eller till ungefär samma höjd som före konung Fredrik den. Sjundes död, och att bankaktier stigit till ännu högre notering än då. .... På samma, gång en stor mängd penningar användes till inköp af sådana papper som noI teras på börsen, nedlades åtta millioner rdr I svenskt i de af regeringen utfärdade tillfälliga obligationer. Både enskilda personer och allmänna penningeanstalter ha uppköpt sådana obligationer, hvilka som bekant löpa med 5 procent ränta och skola inlösas före den 31 December 1866. En stor del af dessa kreditbevis, kanske fullt hälften, har gått till Jutland — ett ytterligare bevis på att Falckenstein icke lyckats serdeles utsuga denna provins härförutan befinner sig, enligt samma danska tidning, en icke ringa del at dei England upptagna krigslån i danska händer. I anledning wf kriget ha två lån upptagits i London: det ena 1 början af 1864 på omkring 22 millioner rdr, det andra i slutet af samma år på nära 14 mill. rdr. Det är mycket säkert att icke obetydh,8a belopp af dessa lån blifvit köpta i Danmark, och det är nästan otvifvelaktigt, att de efter hand, måhända inom: en icke alltför lång tid, vill största delen skola öfvergå i danska händer, Landet har alltså under och straxt efter kriget haft förmåga att sjeltt bestrida den öfvervägan. le delen af krigsomkostnaderna. Äfven de 4 proc.-obligationer, som staten lemnar sir Morton Peto för anläggning at jernvägarne i Jutland och på Fyen, börja nu finna vägen till Danmark, och åtminstone en del af dessa banor kommer således att byggas med danska kapitaler. Och Danmark inskränker sig icke .2ns till att sSjelft till stor del betala sitt krig och sina jernbanor, det har dessutom penningar var att låna åt utlandet. En mängd utländska, isynnerhet svenska papper, finnas i enskilda personers och allmänna penninginrättningars ego. Trots kriget och alla dess olyckor, trots det förtryck, hvarunder Jutland suckat, och trots den hämmning i handel och rörelse, som kriget nödvändigt måste medföra, visa dock alla tecken att det råder ett allmänt välstånd i landet. Endast egendomsherrarne, åtminstone i vissa trakter, klaga öfver svårigheten alt erhålla penningar på inteckning. Denna svärighet uppkommer emellertid icke af brist på kapital, utan af andra orsaker, hvaribland de två förnämsta äro: den höga ränta som kapitalister erhålla på statsoch andra värdepapper samt förbudet att taga hvad ränta som kan betingas å lån mot inteckning i fast egendom. Den första orsaken står i sammanhang med penningmarknadens allniänna tillstånd och kan icke ändras; den andra kan deremot hjelpas genom lagstiftningen. För att bibehålla och befrämja landets materiella välstånd och således sätta det i stårid att, trots sin ringhet, föra ett sjelfständigt lif, är det nödvändigt att såvidt möjligt är lossa alla de band somm ännu hvila på omsättninger, och näringarne; och bland dessa band fin nes ett, som för ögonblicket utan tvifvel är skadligt, och som så lätt kunde lösas om endast vederbörande insäge, sin egen fördel, nemligen den begränsMing som ännu finns för räntan på fastighetslån, i ERA