ligare skymford, och på detta vis korsade de förfärligaste hädelser, de mest oanständiga sånger och förbannelser oupphörligt hvarandra. Man såg då dessa galerernas hjeltar med högmod skaka sina . kedjor och högt berömma sig öfver de brott, hvilkas botgörelse nu skulle börja, och andra ännu okända missgerningar, dem de kanske icke ens begått. Det oaktadt ville den lefvande muren omöjligt vika åt sidan, den tycktes icke ens höra soldaternas stränga uppmaningar. Detta måste dock få ett slut. En dylik skandal kunde icke få räcka längre, utomdess skulle uppträdet, ifall det fått fortfara, ha kunnat antaga en farlig karakter, ty galerslafvarna blefvo lätt drifvna till någon ytterlighet. Gensdarmerne fasthängde wid sadelknapparna musköterna, af hvilka de ej vågade betjena sig, tillgrepo i stället sina sablar och läto hästarna stryka så att de åter kommo in på gården, derefter sprängde de framåt i galopp och skingrade på detta vis massan. Ett stort antal menniskor kullkastades af denna häftiga choc; flera fingo ganska svåra kontusioner, dessa upplyftes och transporterades till hospitalet och sedan blef ej mera taladt om hela saken. Att få massan skiograd, se der det vigtigaste, hvad som måste gå framför allt annat. Denna massa började nu äfven röra på sig, deri uppstod ett slags smal öppning, hvarigenom gensdarmerna kunde spränga fram. Postiljonerna piskade på hästarna, kärrorna satte sig i rörelse och stannade icke mera.