Dagens Nyheter – 7 mars 1865, sida 1

eller bagnos förr eller senare skulle komma att göra anspråk. Man återfann här alldeles samma publik som icke försummar en enda af barriere SaintJacques blodiga representationer, och som är i stånd att stå en hel natt, äfven om det hällregnar, för att med säkerhet kunna räkna på en god plats när en schavott reses och ett hufvud skall falla. En liten smal port, anbragt i den af tre seklers atmosfer-inflytande nästan svarta muren, öppnades plötsligt och rasslandet af kedjor hördes. — Nu komma de! . . . Nu komma de! — utropade den bakom gallerportarne böljande mängden utom sig af hänryckning. Denna glädje hade dock ännu ingen grund. Det var ett halft dussin fångar af dem som på Bicetre tjenstgöra såsom drängar, hvilka utträdde på gården, lastade med allehanda verktyg, tunga kedjor och väldiga halsringar. De lade ifrån sig sina bördor, hvilka nästan kommit dem att svigta och placerade dem i den bästa ordning midt på gården, så att de bildade en ring kring det jättelika städet. Då detta förberedande arbete var fulländadt anlände en trupp soldater med en trumslagare i spetsen. Befälhafyande officeren lät truppen göra halt och gaf order att ladda gevären. Soldaterna skulle snart befinna sig inför en hjord vilddjur, endast till det yttre liknande menniskor. En atletisk smed, iklädd ett dugtigt förskinn och hållande i högra handen en tung hammare af egendomlig form inkom på gården